ulka

Jag orkar inte skriva en blogg om hur vi har haft det i Morokulien så jag kopierar reportaget som jag sänt till Våra Hundar. De av er som läser både bloggen och tidningen får stå ut med det. Det blir en enormt lång blogg .

Morokulien

Nu är en av årets höjdpunkter avklarad. Det gäller förstår den årliga sammankomsten mellan NHL ( Norges hunders landsförbund ) och SHK.  Det är en två dagar utställning med Norsk utställning ena dagen och svensk den andra. Dessutom LANDSLAMPEN I LYDNAD!! Ju flera gånger man åker till Morokulien, desto trevligare blir det. Vi är nu ett relativt stort gäng som ser till att komma iväg på fredagen och stanna över helgen. En del åker hem till väntande jobb på söndagen direkt efter tävlingarna är slut och resten stannar och kopplar av ytterligare ett dygn.

Vi hade hyrt stuga i Charlottenberg som vanligt. På fredagskvällen när alla hade kommit, grillade vi och åt och drack gott. Efter att ha kört bil långt var det skönt att koppla av. Vi kom i säng rätt skapligt men sömnen hade svårt att infinna sig. Det blev inte bättre av att vår stugdörr låstes upp utifrån kl 4 på morgonen!! När mina kompisar i det andra rummet tittade upp stod en främmande karl i deras sovrum!!! Det visade sig vara en lettländare som brukade bo i vår stuga och inte hade fattat (eller inte ville fatta) att stugan var uthyrd till oss över helgen. Han blev ivägskickad med ett av våra täcken och uppmanad att lägga sig i sin bil. Vi vet inte vart han tog vägen, men i bilen var han inte på morgonen.

Jag ställde ut Gloria i den norska utställningen på lördagen och den svenska på söndagen. Kaxig som vanligt hade jag dessutom anmält mig till två (!) lydnadstävlingar. Den första var öppen klass. Det är en sammanblandning av norska och svenska moment. Den andra tävlingen var vår egen klass ett.

Dagen började med utställningen. Jag har ju en superduktig handler till Gloria så jag var inte så jättenervös.  Lite pirrade det i alla fall i magen när jag såg dom andra aussierna. Jättefina var dom allt! Det gick över förväntan och Gloria placerade sig som 2:a (BIM) i rasen med skandinaviskt cert! Gissa om matte var stolt! Utställningen visade sig dock bli en lååååååååååååång historia. Evighetsväntan kändes det som. Dessutom skulle jag ju passa min starttid i öppna klassen. Efter lite strulande kom även denna tävling igång, och efter att ha sprungit från utställning till lydnad och kollat läget kände jag mig rätt stressad.

Inte precis den rätta sinnesstämningen att tävla lydnad i!  Det gick som det gick. Dvs inte alls!!! Gloria började med att gå utanför planen och undersöka väskan med tävlingspapper o dyl som stod utanför ringen. Jag behöver nog inte orda mer om den tävlingen eftersom det fortsatte i samma stil. Tillbaka till utställnings ringen för att kolla in kompisen Mjölner (hovawart) som också skulle ställas ut.  I hans fall kunde man inte enas om vilken ring han skulle gå i, så domarna tog lunch i stället och så gjorde vi också. Tyvärr visade det sig att jag missat min starttid i Klass ett pga lunchen så jag fick gå in efter tvåorna i stället. Inte någon speciellt bra lösning med tanke på mina tävlingsnerver!! Det var ju mitt eget fel att jag nu fick chockstarta utan tid för förberedelser. Superklantigt!!  Jag försökte mig på ett par moment, men insåg snart att det inte var vår dag. Det var bara att bryta tävlingen. Gloria hade dessutom jättetråkigt. Hon som är van att springa lös hemma hade nu varit kopplad hela tiden.

Lördagskvällen tillbringas i sällskap med det norska lydnadslandslaget över en god middag på värdshuset.

På söndagen var det så dags för den  svenska utställningen och så höjdpunkten för dagen: Lydnadslandskampen.

Den här gången vann Gloria sin grupp Med CACIB. Hon hade avsevärt bättre steg än dom andra, och för första gången någonsin slog hon ut en hane.  Virpi ( min handler ) vet precis hur man ska visa henne för att få fram hennes rörelser. Vi gick alltså vidare till gruppfinal. Det gjorde kompisen Mjölner också så nu hade vi ett klart dilemma. Vi har båda samma handler och det säger sig ju självt att hon inte kan visa två hundar i samma final. Någon föreslog att jag skulle fråga den norska tjejen som hade visat tre aussier innan. Sagt och gjort och hon tog villigt på sig uppdraget. Inte nog med det!! Det  norska aussiefolket tyckte med all rätt att Gloria såg vildvuxen ut. Fram med trimbord saxar och lite mousse. Efter drygt en timme hade jag en ny hund!! Hon blev jättefin. Undrar just hur det hade gått på SKK:s utställningar om jag gått fram till en konkurrent och frågat om dom ville hjälpa mig? I BIR stod det till slut mellan Mjölner och Gloria. Min hund vann!!!  Vidare till Best in Show. Det är 8 gruppfinaler i SHK så det var alltså 8 hundar som gick vidare till BIS:et. Den ena efter den andra fick sina placeringar och till slut var det bara Gloria och en storpudel kvar. Pudeln vann, med vad gjorde det!!! Jag var så nöjd och enormt tacksam mot dom norska supertrevliga människorna.

Eftersom det gick så bra i ringen, missade jag tyvärr det mesta av lydnaden. Jag fick ju rapporter av dom andra så jag visste lite grand utan att ha möjlighet att titta själv. Tyvärr så vann norrmännen i år i gen med mycket liten marginal, 31,5 poäng. Våra svenska hundar hade någon liten miss för mycket. Jättetråkigt eftersom dom är så  enormt duktiga  och deras förare likaså. Jag är helt säker på att vi slår Norge nästa år!!! Jag hoppas verkligen att någon annan rapporterar om lydnaden eftersom jag missade den.

 Morokulien har blivit något som man ser fram emot både tävlingsmässigt och socialt. Vi har verkligen haft en jättetrevlig och händelserik helg. Våra upplevelser var inte slut i o med att vi lämnade Norge och styrde kosan hemåt. Utanför Kungsör pågick ett vägarbete där man fick mötande trafik en liten bit. Vi fick mötande trafik på alldeles fel ställe!! En bilist hade missat att svänga tillbaka på sin väghalva efter vägarbetet och kom nu körande mot oss i fel riktning på motortrafikleden där det bara var en fil!! Hursomhelst så gick det bra och vi mötte även en polisbil som säkert var ute efter den felkörande bilisten. Vi var hemma vid niotiden på söndagskvällen och det var inte speciellt svårt att somna.

Nyfriserade Gloria: