ulka

Upprinnelsen till besöket var givetvis något som hände i Morokulien. Där hände det mesta kan man tycka nu när äventyret är över. Jag fick ju som bekant en hel massa hjälp av dom norska utställarna.
När Gloria stod på trimbordet höll jag henne under magen så att hon skulle stå alldeles stilla medan hon blev trimmad. Plötsligt kände jag en knöl under hennes mage. Jag frågade en av norskorna och hon kände den också.
Den är vätskefylld så du bör nog be en veterinär titta på den, sa hon. I det uppskruvade tillstånd jag var i, fanns det ingen förklaring till en knöl under magen så i går ringde jag till veterinären. Jag fick en tid i morse och tog därför med Gloria till jobbet.

Vi åkte ner till veterinären och kom in i undersökningsrummet. Det är ju naveln, sa veterinären.
Herregud så dum jag kände mig!!!
Jag har vetat sedan Gloria kom till oss att hon har en stor navel. Inget bråck, utan bara en lite stor navel!!
I den allmänna villervallan hade jag precis glömt bort det ända tills jag fick höra det igen i dag.
Samtidigt var jag ju lättad att det inte var något allvarligt, men ändå...

I alla fall gick vi igenom Glorias tass igen. Hon haltar ju lite till och från fortfarande. Det kan bli några dagar med ca två veckors mellanrum. Så länge jag tycker att det verkar vara acceptabelt kan vi låta det bero, men om det kommer oftare eller verkar bli så att hon har mera ont, ska jag höra av mig så får vi åka till en ortoped för en ordentlig genomgång. Om inget annat finns att göra så är sista utvägen att amputera en tå på henne. Det kommer verkligen att bli den sista utvägen kan jag lova!!! Här amputeras ingenting i första taget!!!!

Jag lovar att jag i forstättningen noga ska kolla alla knölar under magen och nu vet jag i alla fall vilken jag inte behöver söka hjälp för. Skammens rodnad börjar nu lägga sig och jag hoppas att veterinären inte tyckte att jag var alltför korkad.