ulka

I torsdags kväll var det blodigt på köksgolvet och jag trodde att Gloria hade börjat löpa. Icke!!! Hon hade varit ute och grävt efter råttor och troligen fått in en glasbit i benet. Jag duschade av benen och det var ett rött niagarafall i duschen. På med kompresser och bandage!!! I dag har jag tagit bort bandaget och det verkar inte som om hon har ont. Jag har inte sett själva såret men jag tror att hon har skurit upp sporren på vänster ben. Hon är en riktig liten olycksfågel.

Eftersom hon inte hade ont bestämde jag att vi i alla fall skulle ställa upp i klubbens Riksmästerskap i lydnad. Det var inget vidare smart beslut!!! Jag sade ju redan efter Norgetävlingarna att jag skulle sluta tävla. Förstår inte varför jag inte höll fast vid det.  Efter att ha nollat dom två första momenten bröt jag tävlingen och gick av planen. I efterhand vet jag att det var idiotiskt. Om jag hade fortsatt hade det säkert gått bra och jag hade fått en stor snygg bronsmedalj!! Skit samma, hon började ju trilskas i Norge och har fortsatt. I onsdags tjyuvade hon på apporteringen och det har aldrig inträgffat förut. Hon gjorde samma sak i dag. I onsdags kom hon även larvande efter mig när jag lämnade henne för inkallning. Jag hoppas att det är löpning på gång så jag får en naturlig förklaring. Det blir i alla fall inget mera tävlande förrän om ett år när det är RM igen!!!

Jag är grymt imponerad av alla andras huundar. Alla var suveränt duktiga!!!! Alla rookisar klarade godkänt och det gjorde alla ettorna också. Av 6 tvåor kommer jag inte ihåg om det var 3,4 el fem som var godkända, men duktiga var dim. Vi hade även 6 klass tre-hundar och det hör inte till vanligheterna.

Det blev ingen simning i fredags heller eftersom jag jobbade. Samma gäller på måndag. Skulle ha varit ledig, men jobbet flyter in i strida strömmar för närvarande så det är bara att jobba. Kul när det rör sig!!!

Det ser inte ut som om det blir någon simning i dag heller. Jag måste plocka ut allt vi har inne på toan på nedervåningen. Vi har fått en mindre vattenläcka och måste komma åt varmvattenberedaren ordentligt. Eftersom vi använder en del av  toan även till ett litet förråd av verktyg, kattmat o en hel del annat, blir det ett styvt arbete att få bort allting. Jag antar att det blir lite styrketräning av det hela.
I kväll är det dessutom dags för den månatliga massagen. Det ska bli riktigt skönt eftersom jag känner mig lite stel överallt.
Lena, jag och vår eminenta handler Virpi gjorde en tripp till Eskilstuna i går. Vi ställde ut båda hundarna och det gick bra. Gloria fick en slät etta och blev trea i konkurrensen. Mjölner fick CK och blev tvåa i sin konkurrens.
Domaren, Yvonne Brink, var verkligen noga och mycket kunnig. Det bvar hela 18 aussisar och flera åkte ut med blått band och en fick tom gult band fast den på håll såg helt OK ut. Jag är därför mycket nöjd med Glorias fina kritik. Det var öronen som hon föll på. Jag tyckte att dom klippte bort lite väl mycket nedanför öronen när dom trimmade henne i Norge. så nu ska det få växa ut så får vi se hur hennes öron verkar sedan.

Det inträffade en fruktansvärd olycka i Eskilstuna på utställningen. Jag vet egentligen inte om man kan kalla det för en olycka eftersom det var ett regelrätt överfall. En schäfer kastade sig utan anledning över en kelpie. I Eskilstuna BK:s gästbok står det att det var en valp och det gör det hela ännu värre. Schfern tog tag över ryggen på kelpien och vägrade att släppa. Kelpien skrek i högan sky och dom var minst fyra som lyfte upp schäfern och försökte få den att släppa taget. Alla inblandade var blodiga efteråt och hur det gick för den stackars bitna hunden vet jag inte. Vi såg bara matten bära iväg den och förmodligen ta den till närmaste sjukhus. Det verkade inte finnas någon veterinär på plats. Schäfern hade tidigare gjort utfall mot en herdehund och den matten hade anmält schäferägaren vilken hade blivit störtsur. Hon måste väl för tusan veta att hennes hund är osäker bland andra hundar. Hoppas att hon blir avstängd från alla utställningar i framtiden! Jag tycker inte att man ska avliva djur hur som helst, men om den har något grovt mentalt fel som gör den farlig kan det kanske vara befogat. Hur som helst var det en ruskig historia som jag hoppas aldrig kommer att inträffa igen.

Åkte ut till klubben när jag kom hem och kollade in Gott och Blandat- kursen. Verkar vara ett trevligt gäng.
Tränade (försökte) lite grand, men det ser nattsvart ut. Nu satt hon inte heller kvar när jag lämnade henne för inkallning. Jag tror att löpet är näran nu!! Det slutar kanske med att jag bryter tävlingen på lördag. Inkallninge är ju visserligen det sista momentet före platsliggningen, men eftersom det är koeficcient tre så känns det lite surt.
Jag ska inte kasta yxan i sjön ännu utan får se jur veckan utvecklar sig.

Tänk om Gloria kunde gå lika bra på tävling som på träning!!
I kväll gjorde hon en jättebra klass ett-runda. Det enda som inte var riktigt OK var att hon hoppade upp efter halterna. Lite långt före vid sakta marsch, men annars jättebra.
Efter fikat var det inte riktigt lika kul, så då körde vi apportering och hopp. Om jag bollbelönar blir hon alldeles uppspelt och kan inte gå fot. Första platsliggningen var också jättebra, men den andra ville sig inte. Jag hoppas i alla fall att hon är på gång. Det har jag hoppats flera gånger förut också, men nu har vi lagt in lite extra träning.
Det är så mycket mygg på klubben att man snart får skaffa biodlarhatt för att kunna vara där!

Min träning däremot går på sparlåga. Simningen har nu stått tillbaka i två veckor. Jag har nämligen fått klippkort hos tandläkaren verkar det som. Det började med utdragningen av visdomstanden förra onsdagen. I stället för att smärtan sakta skulle gå över, blev den bara värre. Ringde i måndags och fick komma direkt. Iproppning av smärtstillande salva och några stereoider som skulle påskynda läkningen. Hela kratern fylldes igen med geggan.
I dag var det dags att ta bort joxet och fylla på nytt. Ska tillbaka på fredag igen och genomgå samma procedur. Dessutom blev det röntgen i dag och även den ska utvärderas till på fredag. Jag hoppas verkligen att det blir bra nu. Det småmolar fortfarande men det är på bättringsvägen.

Jag har fått besked från Katsching att det var fel på min mobil som jag köpte genom dom så nu har jag problem med att bestämma hur jag ska göra. Pengarna tillbaka, en likadan mobil eller en helt annnan. För närvarande lutar det åt en helt annan. Ska fundera lite till och bestämma mig tills på fredag då jag är ledig och har tid att ringa till dom och diskutera.

Lägger in lite bilder som jag fått från Norge.

Julie först med Flash och Virpi sist med Gloria.



Gloria BIS 2:a med Julie vid kpplet:

Upprinnelsen till besöket var givetvis något som hände i Morokulien. Där hände det mesta kan man tycka nu när äventyret är över. Jag fick ju som bekant en hel massa hjälp av dom norska utställarna.
När Gloria stod på trimbordet höll jag henne under magen så att hon skulle stå alldeles stilla medan hon blev trimmad. Plötsligt kände jag en knöl under hennes mage. Jag frågade en av norskorna och hon kände den också.
Den är vätskefylld så du bör nog be en veterinär titta på den, sa hon. I det uppskruvade tillstånd jag var i, fanns det ingen förklaring till en knöl under magen så i går ringde jag till veterinären. Jag fick en tid i morse och tog därför med Gloria till jobbet.

Vi åkte ner till veterinären och kom in i undersökningsrummet. Det är ju naveln, sa veterinären.
Herregud så dum jag kände mig!!!
Jag har vetat sedan Gloria kom till oss att hon har en stor navel. Inget bråck, utan bara en lite stor navel!!
I den allmänna villervallan hade jag precis glömt bort det ända tills jag fick höra det igen i dag.
Samtidigt var jag ju lättad att det inte var något allvarligt, men ändå...

I alla fall gick vi igenom Glorias tass igen. Hon haltar ju lite till och från fortfarande. Det kan bli några dagar med ca två veckors mellanrum. Så länge jag tycker att det verkar vara acceptabelt kan vi låta det bero, men om det kommer oftare eller verkar bli så att hon har mera ont, ska jag höra av mig så får vi åka till en ortoped för en ordentlig genomgång. Om inget annat finns att göra så är sista utvägen att amputera en tå på henne. Det kommer verkligen att bli den sista utvägen kan jag lova!!! Här amputeras ingenting i första taget!!!!

Jag lovar att jag i forstättningen noga ska kolla alla knölar under magen och nu vet jag i alla fall vilken jag inte behöver söka hjälp för. Skammens rodnad börjar nu lägga sig och jag hoppas att veterinären inte tyckte att jag var alltför korkad.

Måste bara kolla om det funkar med att min blogg kommer upp på facebook.

Jag orkar inte skriva en blogg om hur vi har haft det i Morokulien så jag kopierar reportaget som jag sänt till Våra Hundar. De av er som läser både bloggen och tidningen får stå ut med det. Det blir en enormt lång blogg .

Morokulien

Nu är en av årets höjdpunkter avklarad. Det gäller förstår den årliga sammankomsten mellan NHL ( Norges hunders landsförbund ) och SHK.  Det är en två dagar utställning med Norsk utställning ena dagen och svensk den andra. Dessutom LANDSLAMPEN I LYDNAD!! Ju flera gånger man åker till Morokulien, desto trevligare blir det. Vi är nu ett relativt stort gäng som ser till att komma iväg på fredagen och stanna över helgen. En del åker hem till väntande jobb på söndagen direkt efter tävlingarna är slut och resten stannar och kopplar av ytterligare ett dygn.

Vi hade hyrt stuga i Charlottenberg som vanligt. På fredagskvällen när alla hade kommit, grillade vi och åt och drack gott. Efter att ha kört bil långt var det skönt att koppla av. Vi kom i säng rätt skapligt men sömnen hade svårt att infinna sig. Det blev inte bättre av att vår stugdörr låstes upp utifrån kl 4 på morgonen!! När mina kompisar i det andra rummet tittade upp stod en främmande karl i deras sovrum!!! Det visade sig vara en lettländare som brukade bo i vår stuga och inte hade fattat (eller inte ville fatta) att stugan var uthyrd till oss över helgen. Han blev ivägskickad med ett av våra täcken och uppmanad att lägga sig i sin bil. Vi vet inte vart han tog vägen, men i bilen var han inte på morgonen.

Jag ställde ut Gloria i den norska utställningen på lördagen och den svenska på söndagen. Kaxig som vanligt hade jag dessutom anmält mig till två (!) lydnadstävlingar. Den första var öppen klass. Det är en sammanblandning av norska och svenska moment. Den andra tävlingen var vår egen klass ett.

Dagen började med utställningen. Jag har ju en superduktig handler till Gloria så jag var inte så jättenervös.  Lite pirrade det i alla fall i magen när jag såg dom andra aussierna. Jättefina var dom allt! Det gick över förväntan och Gloria placerade sig som 2:a (BIM) i rasen med skandinaviskt cert! Gissa om matte var stolt! Utställningen visade sig dock bli en lååååååååååååång historia. Evighetsväntan kändes det som. Dessutom skulle jag ju passa min starttid i öppna klassen. Efter lite strulande kom även denna tävling igång, och efter att ha sprungit från utställning till lydnad och kollat läget kände jag mig rätt stressad.

Inte precis den rätta sinnesstämningen att tävla lydnad i!  Det gick som det gick. Dvs inte alls!!! Gloria började med att gå utanför planen och undersöka väskan med tävlingspapper o dyl som stod utanför ringen. Jag behöver nog inte orda mer om den tävlingen eftersom det fortsatte i samma stil. Tillbaka till utställnings ringen för att kolla in kompisen Mjölner (hovawart) som också skulle ställas ut.  I hans fall kunde man inte enas om vilken ring han skulle gå i, så domarna tog lunch i stället och så gjorde vi också. Tyvärr visade det sig att jag missat min starttid i Klass ett pga lunchen så jag fick gå in efter tvåorna i stället. Inte någon speciellt bra lösning med tanke på mina tävlingsnerver!! Det var ju mitt eget fel att jag nu fick chockstarta utan tid för förberedelser. Superklantigt!!  Jag försökte mig på ett par moment, men insåg snart att det inte var vår dag. Det var bara att bryta tävlingen. Gloria hade dessutom jättetråkigt. Hon som är van att springa lös hemma hade nu varit kopplad hela tiden.

Lördagskvällen tillbringas i sällskap med det norska lydnadslandslaget över en god middag på värdshuset.

På söndagen var det så dags för den  svenska utställningen och så höjdpunkten för dagen: Lydnadslandskampen.

Den här gången vann Gloria sin grupp Med CACIB. Hon hade avsevärt bättre steg än dom andra, och för första gången någonsin slog hon ut en hane.  Virpi ( min handler ) vet precis hur man ska visa henne för att få fram hennes rörelser. Vi gick alltså vidare till gruppfinal. Det gjorde kompisen Mjölner också så nu hade vi ett klart dilemma. Vi har båda samma handler och det säger sig ju självt att hon inte kan visa två hundar i samma final. Någon föreslog att jag skulle fråga den norska tjejen som hade visat tre aussier innan. Sagt och gjort och hon tog villigt på sig uppdraget. Inte nog med det!! Det  norska aussiefolket tyckte med all rätt att Gloria såg vildvuxen ut. Fram med trimbord saxar och lite mousse. Efter drygt en timme hade jag en ny hund!! Hon blev jättefin. Undrar just hur det hade gått på SKK:s utställningar om jag gått fram till en konkurrent och frågat om dom ville hjälpa mig? I BIR stod det till slut mellan Mjölner och Gloria. Min hund vann!!!  Vidare till Best in Show. Det är 8 gruppfinaler i SHK så det var alltså 8 hundar som gick vidare till BIS:et. Den ena efter den andra fick sina placeringar och till slut var det bara Gloria och en storpudel kvar. Pudeln vann, med vad gjorde det!!! Jag var så nöjd och enormt tacksam mot dom norska supertrevliga människorna.

Eftersom det gick så bra i ringen, missade jag tyvärr det mesta av lydnaden. Jag fick ju rapporter av dom andra så jag visste lite grand utan att ha möjlighet att titta själv. Tyvärr så vann norrmännen i år i gen med mycket liten marginal, 31,5 poäng. Våra svenska hundar hade någon liten miss för mycket. Jättetråkigt eftersom dom är så  enormt duktiga  och deras förare likaså. Jag är helt säker på att vi slår Norge nästa år!!! Jag hoppas verkligen att någon annan rapporterar om lydnaden eftersom jag missade den.

 Morokulien har blivit något som man ser fram emot både tävlingsmässigt och socialt. Vi har verkligen haft en jättetrevlig och händelserik helg. Våra upplevelser var inte slut i o med att vi lämnade Norge och styrde kosan hemåt. Utanför Kungsör pågick ett vägarbete där man fick mötande trafik en liten bit. Vi fick mötande trafik på alldeles fel ställe!! En bilist hade missat att svänga tillbaka på sin väghalva efter vägarbetet och kom nu körande mot oss i fel riktning på motortrafikleden där det bara var en fil!! Hursomhelst så gick det bra och vi mötte även en polisbil som säkert var ute efter den felkörande bilisten. Vi var hemma vid niotiden på söndagskvällen och det var inte speciellt svårt att somna.

Nyfriserade Gloria: