2011-02-21 Fåglar
Måste bara lägga ut några bilder på några av alla dom fåglar som vi har haft besök av i vinter. Tyvärr har inte stjärtmesen lyckats hålla sig stilla länge nog för att jag ska kunna få ett kort så jag får ta ett av dom gamla.
Domherren verkar också ha flyttat vidare. Dom här är bara ett litet urval av alla dom som hälsat på oss i vinter.
Det går åt mängder av solrosfrön, men det kan det vara värt. Det är verkligen roligt att se att dom trivs hos oss.
Först våra fina hundar som har full koll om något händer:
Talgoxe:
Blåmes:
Tofsmes:
Gulsparv:
Och så stjärtmesen i bakgrunden:
Domherren verkar också ha flyttat vidare. Dom här är bara ett litet urval av alla dom som hälsat på oss i vinter.
Det går åt mängder av solrosfrön, men det kan det vara värt. Det är verkligen roligt att se att dom trivs hos oss.
Först våra fina hundar som har full koll om något händer:
Talgoxe:
Blåmes:
Tofsmes:
Gulsparv:
Och så stjärtmesen i bakgrunden:
2011-02-17 Återbesök
I tisdags var jag på återbesök på Globens Ögonklinik. Dom rekommenderade absolut inte att man ramlade och slog i huvudet dagen efter operation! Mina ögon var i alla fall jättebra och alla värden var på topp. Syntestet fungerade också utan anmärkning och det lilla flimret som jag ser ibland beror på att jag har lätt för att bli bländad. Det kommar att ta ca 6 veckor innan ögonen är helt läkta.
Ryggen är fortfarande helt åt skogen. När jag reser mig på morgnarna tar det lång tid innan jag kan räta upp mig. Jag får gå som en fällkniv och succesivt resa mig lite försiktigt. Då skär det som knivar och det brukar ta upp till en timme innan jag kommer igång ordentligt med hjälp av Ipren eller liknande.
Jag har fått kallelse till vårdcentralen om 4 veckor och då hoppas jag att det är bättre. Annars får väl doktorn titta på ryggen också när jag i alla fall är på plats. Det är min årliga sockerkontroll som jag ska dit för.
På tisdag är det inbokat massage, men jag måste ringa och höra om det är nyttigt eller gör mer skada. Jag har i alla fall lyckats jobba några timmar per dag och det är alltid något!
I går var jag till barnens farmor och lämnade en tröja som jag stickat och några talböcker som jag har lyssnat klart på. Hon blev jätteglad åt tröjan och det kändes bra. Jag lämnade även några broddar som svägerskan kanske kan använda. Hon har ju så pyttesmå fötter att det inte finns broddar till henne. Hoppas att dom här passade!
Hon har också halkat och slagit sig halvt fördärvad så broddar är ju inte att förakta.
Nu längtar jag tills ryggen är OK så jag kan börja simma, träna hund och gå promenader igen. Att bara ligga på soffan gör ingen människa glad, men jag hoppas att det värsta är över snart. Jag sitter ofta framför köksfönstret med kameran i högsta hugg men har ännu inte lyckats ta en bra bild av min lilla favoritfågel stjärtmesen.
Vi har enormt mycket fåglar runt fågelbordet och det är jättekul att kolla deras olika beteenden. Hoppas på bilder så jag kan lägga ut dem!!
Hackspettan, hona, är tagen för några veckor sedan.
Ryggen är fortfarande helt åt skogen. När jag reser mig på morgnarna tar det lång tid innan jag kan räta upp mig. Jag får gå som en fällkniv och succesivt resa mig lite försiktigt. Då skär det som knivar och det brukar ta upp till en timme innan jag kommer igång ordentligt med hjälp av Ipren eller liknande.
Jag har fått kallelse till vårdcentralen om 4 veckor och då hoppas jag att det är bättre. Annars får väl doktorn titta på ryggen också när jag i alla fall är på plats. Det är min årliga sockerkontroll som jag ska dit för.
På tisdag är det inbokat massage, men jag måste ringa och höra om det är nyttigt eller gör mer skada. Jag har i alla fall lyckats jobba några timmar per dag och det är alltid något!
I går var jag till barnens farmor och lämnade en tröja som jag stickat och några talböcker som jag har lyssnat klart på. Hon blev jätteglad åt tröjan och det kändes bra. Jag lämnade även några broddar som svägerskan kanske kan använda. Hon har ju så pyttesmå fötter att det inte finns broddar till henne. Hoppas att dom här passade!
Hon har också halkat och slagit sig halvt fördärvad så broddar är ju inte att förakta.
Nu längtar jag tills ryggen är OK så jag kan börja simma, träna hund och gå promenader igen. Att bara ligga på soffan gör ingen människa glad, men jag hoppas att det värsta är över snart. Jag sitter ofta framför köksfönstret med kameran i högsta hugg men har ännu inte lyckats ta en bra bild av min lilla favoritfågel stjärtmesen.
Vi har enormt mycket fåglar runt fågelbordet och det är jättekul att kolla deras olika beteenden. Hoppas på bilder så jag kan lägga ut dem!!
Hackspettan, hona, är tagen för några veckor sedan.
2011-02-09 Icebug
Det börjar kännas som om det finns hopp om livet. Jag jobbade några timmar i går, men är hemma och vilar igen i dag. Det skär fortfarande i ryggen och gör fruktansvärt ont när jag sitter. Att sitta i bilen går i alla fall bra, så i dag gav jag mig iväg till Strängnäs för att inhandla ett par Icebugs.
Tyvärr fanns dom som jag ville ha inte i min storlek. Dom var slut i Södertälje också så det fick bli Strängnäs.
Jag hade velat ha med avtagbara dubbar, men nu har jag ett par med fasta.
Att ta sig ur och in i bilen är en plåga men när jag väl sitter där är det helt OK.
Ska försöka jobba några timmar i morgon också och hoppas att det går bra.
Jag har även ringt till miljökontoret och frågat om det är OK att slänga slaktavfall men dom kunde inte svara på rak arm eftersom det inte är ett stadsplanerat område. Att soporna däremot var kastade på allmänningen mellan oss och villorna verkade vara mera allvarligt.
Grannen har tydligen slutat att anmäla oss för allt och ingenting men vi vet ju inte hur det blir till sommaren när hästarna kommer tillbaka för att beta av vår hage.
Då är han säkert i full gång igen.
1500:- kostad dom här och det vore väl tusan om jag inte ska kunna hålla mig på benen med dem på fötterna.
Inte den snyggaste kanske, men dom sitter perfekt
Tyvärr fanns dom som jag ville ha inte i min storlek. Dom var slut i Södertälje också så det fick bli Strängnäs.
Jag hade velat ha med avtagbara dubbar, men nu har jag ett par med fasta.
Att ta sig ur och in i bilen är en plåga men när jag väl sitter där är det helt OK.
Ska försöka jobba några timmar i morgon också och hoppas att det går bra.
Jag har även ringt till miljökontoret och frågat om det är OK att slänga slaktavfall men dom kunde inte svara på rak arm eftersom det inte är ett stadsplanerat område. Att soporna däremot var kastade på allmänningen mellan oss och villorna verkade vara mera allvarligt.
Grannen har tydligen slutat att anmäla oss för allt och ingenting men vi vet ju inte hur det blir till sommaren när hästarna kommer tillbaka för att beta av vår hage.
Då är han säkert i full gång igen.
1500:- kostad dom här och det vore väl tusan om jag inte ska kunna hålla mig på benen med dem på fötterna.
Inte den snyggaste kanske, men dom sitter perfekt
2011-02-04 Upp som en sol, ned som en pannkaka
I går opererade jag mina ögon på Globens ögonklinik. Det var en kombinerad starr och synkorrigering. För första gången sedan tonåren ska jag nu slippa både linser och glasögon. I morse när jag slog upp ögonen kunde jag läsa siffrorna på väckarklockan och snön utanför fönstret var så vit att den nästan skiftade i blått. En helt fantastisk känsla!!
Det flimrar fortfanade lite grand och jag har inte helt perfekt syn på alla avstånd, men det verkar som om det blir bättre och bättre. Ögonen kommer att vara helt läkta om sex veckor och om jag skulle behöva korrigera synen med kontaktlinser är det helt OK.
Jag har nämligen ett öga att "titta långt" med och det andra är mitt läsöga. Jag var ju både rätt kraftigt närsynt och hade dessutom fått ålderseendet.
Det var avdelningen upp som en sol.
Ner som en pannkaka:
När jag började blogga i morse knackade det på ytterdörren. Där stod vår trevlige granne R och berättade att vår mindre trevlige granne H hade slängt ut en massa slaktavfall precis utanför vår tomtgräns på allmänningen. Våra båda hundar stod och slafsade i sig av hjärtans lust.
Jag ropade på dem, och Gloria (den lilla ängeln) lämnade smasket och kom hem med en farlig fart. Elsa däremot gav fullständigt f-n i mig. På med skor och jacka för att mer handgripligen hämta hem henne.
Jag hade bara tagit ett par steg nerför vår backe när båda föttern åkte upp i luften och jag landade hårt på ryggen och huvudet. R såg inte vad som hände, men han såg när jag vinglande reste mig upp. Jag hade tappat luften totalt och kunde inte prata alls. Han körde ner mot hagen, vände bilen och vrålade på Elsa att gå hem. Den här gången lydde hon.
Efter att ha kravlat mig ur bilen gick jag in och ringde hussen. Jag hade nu så ont att jag inte visste vad jag skulle ta mig till!!
Det har nu gått 9 timmar och jag tror inte att jag har brutit några revben. Däremot tror jag att jag har tänjt ut varenda fäste som finns i ryggen. Det tar evigheter att resa sig om jag ligger ner, och i soffan kan jag bara sitta med en massa kuddar bakom ryggen. Stolen framför datorn funkar någorlunda OK, men bara en kortare stund. I bakhuvet har jag en stooor öööm bula och nu känner jag att jag äbven slog i svanskotan. Ryggen molvärker hela tiden och Ipren hjälper bara lite och bara under ett par timmar. Sedan är det näst intill outhärdligt igen. Hur jag ska komma ur sänngen i morgon bitti kan jag inte ens föreställa mig. Hoppas att det blir lite bättre tills dess.
Jag får ju inte anstränga mig efter operationen och det här var inte det mest optimala som kunde inträffa.
SKITSNÖ som gömde SKIT-ISEN!!!!!
Det flimrar fortfanade lite grand och jag har inte helt perfekt syn på alla avstånd, men det verkar som om det blir bättre och bättre. Ögonen kommer att vara helt läkta om sex veckor och om jag skulle behöva korrigera synen med kontaktlinser är det helt OK.
Jag har nämligen ett öga att "titta långt" med och det andra är mitt läsöga. Jag var ju både rätt kraftigt närsynt och hade dessutom fått ålderseendet.
Det var avdelningen upp som en sol.
Ner som en pannkaka:
När jag började blogga i morse knackade det på ytterdörren. Där stod vår trevlige granne R och berättade att vår mindre trevlige granne H hade slängt ut en massa slaktavfall precis utanför vår tomtgräns på allmänningen. Våra båda hundar stod och slafsade i sig av hjärtans lust.
Jag ropade på dem, och Gloria (den lilla ängeln) lämnade smasket och kom hem med en farlig fart. Elsa däremot gav fullständigt f-n i mig. På med skor och jacka för att mer handgripligen hämta hem henne.
Jag hade bara tagit ett par steg nerför vår backe när båda föttern åkte upp i luften och jag landade hårt på ryggen och huvudet. R såg inte vad som hände, men han såg när jag vinglande reste mig upp. Jag hade tappat luften totalt och kunde inte prata alls. Han körde ner mot hagen, vände bilen och vrålade på Elsa att gå hem. Den här gången lydde hon.
Efter att ha kravlat mig ur bilen gick jag in och ringde hussen. Jag hade nu så ont att jag inte visste vad jag skulle ta mig till!!
Det har nu gått 9 timmar och jag tror inte att jag har brutit några revben. Däremot tror jag att jag har tänjt ut varenda fäste som finns i ryggen. Det tar evigheter att resa sig om jag ligger ner, och i soffan kan jag bara sitta med en massa kuddar bakom ryggen. Stolen framför datorn funkar någorlunda OK, men bara en kortare stund. I bakhuvet har jag en stooor öööm bula och nu känner jag att jag äbven slog i svanskotan. Ryggen molvärker hela tiden och Ipren hjälper bara lite och bara under ett par timmar. Sedan är det näst intill outhärdligt igen. Hur jag ska komma ur sänngen i morgon bitti kan jag inte ens föreställa mig. Hoppas att det blir lite bättre tills dess.
Jag får ju inte anstränga mig efter operationen och det här var inte det mest optimala som kunde inträffa.
SKITSNÖ som gömde SKIT-ISEN!!!!!
