ulka

Åh vad hemskt att skriva oktober. Nu är det mörkt kallt och blåsigt. Vi har visserligen haft två strålande soldagar, men nätterna har varit kalla. Änglatrumpeten har frusit, men jag tror att jag kan rädda några skott så jag får nya plantor nästa år. Vindruvorna smakar som omogna krusbär och är med andra ord inte alla klara.

I morgon var det meningen att Gloria skkulle gör sitt MT, men jag har ringt återbud. Dels på att jag fortfarande är jätteförkyld och inte har så mycket ork, men till största delen på grund av att Gloria inte alls är i form. Hon har fortfarande inte börjat löpa och jag tror att hennes hormoner spökar. Hon är tillbaka i sitt beteende att inte stanna kvar vid inkallning utan svansar efter så fort jag lämnar henne.

Vi prövade skott i onsdags och hon blev helt skräckslagen. I kampmomentet släppte hon kampstocken och sedan ville hon inte ta den igen. Det lyckades så småningom att få henne att ta den, men då kom nästa skott. Jag fick sedan hålla på jättelänge hemma och kampa för att hon skulle fatta att det inte var kampstocken som sköt. Under passiviteten drog hon iväg när första skottet small, men jag lyckades hålla henne. När nästa skott kom, drog hon järnet på stigen och det var bara för mig att hänga efter. Som tur var fick jag tag i ett träd så jag orkade att hålla emot. Nu kommer vi att förlägga våra promenader till jaktskyttebanan så att hon förstår att det kan smälla ibland. När hon långsamt har fått vänja sig vid detta kommer vi att prova med startpistolen igen. Det blir säkert inte föränn til våren. Innan hon har löpt, och under löpet, ska vi bara hålla på med kul saker. Apportering, hopp, inkallning och andra fartgrenar. Mycket kampbelöning och lite godis. Det vore väl tusan om vi inte ska komma tillrätta med lydnaden. Jag vet att det till största delen beror på att hon tycker att jag är tråkig, så vi får väl försöka ändra på det.