ulka

I går opererade jag mina ögon på Globens ögonklinik. Det var en kombinerad starr och synkorrigering. För första gången sedan tonåren ska jag nu slippa både linser och glasögon. I morse när jag slog upp ögonen kunde jag läsa siffrorna på väckarklockan och snön utanför fönstret var så vit att den nästan skiftade i blått. En helt fantastisk känsla!!
Det flimrar fortfanade lite grand och jag har inte helt perfekt syn på alla avstånd, men det verkar som om det blir bättre och bättre. Ögonen kommer att vara helt läkta om sex veckor och om jag skulle behöva korrigera synen med kontaktlinser är det helt OK.
Jag har nämligen ett öga att "titta långt" med och det andra är mitt läsöga. Jag var ju både rätt kraftigt närsynt och hade dessutom fått ålderseendet.
Det var avdelningen upp som en sol.

Ner som en pannkaka:
När jag började blogga i morse knackade det på ytterdörren. Där stod vår trevlige granne R och berättade att vår mindre trevlige granne H hade slängt ut en massa slaktavfall precis utanför vår tomtgräns på allmänningen. Våra båda hundar stod och slafsade i sig av hjärtans lust.
Jag ropade på dem, och Gloria (den lilla ängeln) lämnade smasket och kom hem med en farlig fart. Elsa däremot gav fullständigt f-n i mig. På med skor och jacka för att mer handgripligen hämta hem henne.
Jag hade bara tagit ett par steg nerför vår backe när båda föttern åkte upp i luften och jag landade hårt på ryggen och huvudet. R såg inte vad som hände, men han såg när jag vinglande reste mig upp. Jag hade tappat luften totalt och kunde inte prata alls. Han körde ner mot hagen, vände bilen och vrålade på Elsa att gå hem. Den här gången lydde hon.
Efter att ha kravlat mig ur bilen gick jag in och ringde hussen. Jag hade nu så ont att jag inte visste vad jag skulle ta mig till!!

Det har nu gått 9 timmar och jag tror inte att jag har brutit några revben. Däremot tror jag att jag har tänjt ut varenda fäste som finns i ryggen. Det tar evigheter att resa sig om jag ligger ner, och i soffan kan jag bara sitta med en massa kuddar bakom ryggen. Stolen framför datorn funkar någorlunda OK, men bara en kortare stund. I bakhuvet har jag en stooor öööm bula och nu känner jag att jag äbven slog i svanskotan. Ryggen molvärker hela tiden och Ipren hjälper bara lite och bara under ett par timmar. Sedan är det näst intill outhärdligt igen. Hur jag ska komma ur sänngen i morgon bitti kan jag inte ens föreställa mig. Hoppas att det blir lite bättre tills dess.
Jag får ju inte anstränga mig efter operationen och det här var inte det mest optimala som kunde inträffa.
SKITSNÖ som gömde SKIT-ISEN!!!!!